Ulrika Helén: “Dra nytta av de språk du kan, även om det känns udda och smalt”

Ulrika Helén skrev sin uppsats om tredjespråksinlärning sittandes på ett lärcentrum vid universitetet i Umeå. Där hittade hon ett socialt sammanhang. En kopp kaffe då och då och att få byta några ord med andra studerande var en stor hjälp.

Ulrika Heléns uppsats har en lång titel: Tredjespråksinlärning och användning av metakognitiva strategier: En studie ur student- och pedagogperspektiv om påverkan från finska till svenska vid talproduktion och användning av metakognitiva strategier i sammanhanget. Den godkändes 2023 och var med i uppsatstävlingen anordnad av Sverigefinländarnas delegation.

Helén var fascinerad av hur två nya inlärda språk flätas samman. Hon upplevde att sammanblandningen sker framför allt när man är nybörjare i språken. Ju längre man studerat språket, desto mer befästa blir språken och inblandningen avtar.

– Min uppfattning är att deltagarna i min studie uppfattade att det inte ligger något hinder i att man lär sig flera olika språk utan det är bara en tillgång. Det som kan ske däremot är att språken till en början kan blandas ihop, men detta verkar ordna till sig längre fram, säger Ulrika Helén.

Finska som resursspråk

Ulrika Helén är i grunden utbildad lärare inom det naturvetenskapliga fältet, nämligen matematik- och naturvetenskapslärare, med två, lite ovanliga, specialiseringar: musik och matematik. Efter utbildningen jobbade hon dock framför allt med andra pedagogiska uppgifter och hamnade så småningom på SFI när flyktingströmmen var som störst.

– Det var i samband med detta jag läste mina första kurser på Umeå universitet i svenska som andraspråk. Man behövde då ha 30 poäng för att jobba inom vuxenutbildningen på SFI, men jag fortsatte och plockade till fler kurser.

“Tack vare min bakgrund kunde jag höra att elever hade en påverkan från finska på olika sätt när de skulle tala svenska.”

Hon har sedan dess arbetat på olika nivåer med svenska som andraspråk, SFI, gymnasiet på vårdprogrammet, folkhögskola på asyl- och språklinjen men även som lektor i svenska som främmande språk på två utländska universitet.

– När jag jobbade som utlandslektor undervisade jag studenter som börjat sina studier med finska för att sedan lägga till svenska. Till saken hör att jag själv härstammar från Finland från de svensktalande bygderna och svenska är mitt förstaspråk, men jag kan en del finska.

– Tack vare min bakgrund kunde jag höra att elever hade en påverkan från finska på olika sätt när de skulle tala svenska. Ibland kunde jag använda finska som ett resursspråk ifall det behövdes eller förklara att så kan man säga på finska men inte på svenska.

Kaffe hjälper

Helén tror att uppsatsen blir bäst när man väljer ett tema som man brinner för – som språk i hennes fall.

– Jag tror det är viktigt att man drar nytta av de språk man behärskar även om det kan vara lite udda och smalt. Man bidrar på så sätt till att något nytt lyfts fram i forskningssammanhang och även att nationella minoriteter på detta sätt får sin röst hörd.

Angående skrivprocessen är det klokt att vara systematisk, enligt Helén.

– Ibland är det tungt, man har många artiklar att gå igenom, intervjuer att analysera, och så vidare. Ett konkret tips är att ha mobilen inställd på en timer exempelvis 25 minuter och därefter planera att ta en paus där man bestämt att man ska dricka kaffe, äta något och sedan fortsätta på den inslagna banan. Ibland känner man att texten gör motstånd och man kommer ingen vart. Men med dessa små rutiner lyckades jag själv så småningom tämja textstoffet, säger hon. 

Helén tycker att det är även bra om man har möjlighet att sitta på någon annan plats än hemma.

– Har man tillgång till ett Lärcentrum, vilket jag hade, är det en fördel! Här kunde man sitta i eget rum eller ute bland andra studerande. Man kunde koka sig en kopp kaffe när man behagade vilket Lärcentrum stod för. Många av studenterna var i samma situation och höll på med sina uppsatser, så man kunde växla några ord kring själva processen fast ämnena var skilda.

Maarit Jaakkola