Emma Nilsson: “Under vår tre års studietid nämndes nationella minoriteter inte en enda gång”

Ingången till Emma Nilssons ämnesval till sin uppsats blev en diskussion med en forskare vid hennes institution. Under uppsatsskrivandet blev hon överraskad över kunskapsbristen kring de nationella minoriteterna. Insikten kommer hon ta med sig till sitt första jobb på en förskola inom det finska förvaltningsområdet.

Emma Nilsson, 33, skrev sin kandidatuppsats om mediediskurser om nationella minoriteters språk och kulturer och dess påverkan på förskolans verksamhet under sin förskollärarutbildning vid Linnéuniversitetet. 

Hon har ingen personlig koppling till finska språket eller sverigefinsk kultur. Idén kom från en forskare vid institutionen.

– Inför mitt ämnesval till min kandidatuppsats reflekterade jag mycket kring det jag hade fastnat för allra mest under min utbildning och försökte utgå därifrån. Det kursinnehåll som jag tyckte mest om berörde intersektionalitet, jämställdhetsfrågor, genus och social rättvisa.

Hon började sedan att kontakta de forskare vars forskning hon hade fått ta del av och haft mycket nytta av under utbildningen, och se om de hade något tips på uppsatsämne.

– En av forskarna jag kontaktade var universitetslektor Klara Dolk som lyfte ämnet om hur förskolan tar sig an uppdraget att stärka och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer i förskolan. Jag tyckte det verkade väldigt intressant.

– Klara gav mig även vidare kontakt med en annan förskollärare, Liv Friberg, som vid den tidpunkten skrev sin masteruppsats vid Stockholms universitet om just nationella minoriteters språk och kulturer i förskolan. Hon hade även skrivit sin kandidatuppsats i samma ämne. Kontakten med Liv var värdefull under uppsatsprocessen. Det var guld värt att ha någon med stor kunskap om ämnet att kunna bolla frågor och diskutera med, säger Emma.

När hon väl hade bestämt ämne diskuterade hon det med sin handledare, professor Joakim Kranz, och med sin handledargrupp.

– I samtalen blev det tydligt att samtliga studenter, inklusive jag själv, saknade allmän kunskap i hur vi skulle närma oss förskolans minoritetsuppdrag. Under våra då tre års studier hade nationella minoriteter och minoritetsspråk i förskolan inte nämnts eller lyfts en enda gång, trots att det enligt lag är förskolans uppdrag att främja revitaliseringen av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.

– Där väcktes mycket i mig. Frågor som ”varför är det så?” dök upp. Hur kommer det sig att inte ens förskollärarutbildningen lyfter det här ämnet?

Mot den monokulturella normen

Efter diskussioner med handledaren kom Emma fram till att hennes intresse drogs mot att undersöka om en del av svaret kanske kunde finnas i samhälleliga attityder och om de kan tänkas påverka förskolans arbete med att främja nationella minoriteters språk och kulturer. För att få en slags uppfattning om samhälleliga attityder landade hon i att mediediskurser i dagstidningar var ett relevant material att utgå ifrån. 

– Min uppsats påvisar en kontinuitet av destruktiva diskurser som kan tolkas hindra förskolans arbete att kunna främja och stärka nationella minoriteters språk och kulturer.

– Jag kan tycka att det på ett sätt är överraskande att trots att Sverige har den här mörka historien med assimileringspolitik och diskriminering, att det fortfarande förekommer assimileringsdiskurser i både medier och i den politiska debatten och att utvecklingen mot ett mer socialt rättvist samhälle går så långsamt. Så länge assimilerande diskurser förekommer i medier och samhällsdebatter så kommer monokulturella och nationalistiska ideologier förstärkas, som i sin tur hindrar bland annat förskolans arbete att främja nationella minoriteters språk och kulturer. 

“Så länge assimilerande diskurser förekommer i medier och samhällsdebatter så kommer monokulturella och nationalistiska ideologier förstärkas.”

Enligt tidigare forskning får svenska språket generellt störst plats och prioritet i förskolans undervisning.

– Utmaningen, tänker jag, ligger i att bryta den normen och att i stället skapa en flerspråkig och interkulturell norm i förskolans verksamhet, där barnens samtliga språk uppmärksammas och ses som lika viktiga. 

För att skapa en flerspråkig och interkulturell kultur i förskolan tänker hon att det är viktigt att förskollärarutbildningar och andra vidareutbildningar för pedagogiskt verksamma ger mer kunskap och förutsättningar för att förskollärare ska kunna främja utvecklingen av barnens samtliga språk.

– En annan viktig åtgärd för att motverka en enspråkig norm är att förskollärare använder sig av ett normkritiskt arbetssätt, vilket innebär att man lyfter destruktiva och begränsande normer och reflekterar över hur man i stället kan skapa en mer inkluderande miljö. 

En praktisk utmaning väntar

Emma Nilsson beskriver sig som en person som är nyfiken på mycket – vilket syns i hennes studiekarriär.

Förutom förskollärarprogrammet har hon studerat spanska via Internationella skolan i Barcelona, tagit praktikantutbildningen Global rättvisa vid Biskops Arnös folkhögskola med praktik på en urfolksrättsorganisation i La Paz och Cochabamba i Bolivia samt pluggat konstfotografi vid Östra Grevies folkhögskola.

– En av de roligaste erfarenheterna under min studietid vid Linnéuniversitetet och av att skriva min uppsats var att få möjligheten att delta i er uppsatstävling på Sverigefinländarnas delegation. Det känns fint att få uppmärksamma något viktigt genom sin uppsats! Jag är mycket tacksam för att jag fick vara med, säger hon. 

Just nu står hon inför en ny utmaning av praktisk karaktär – om några veckor börjar hennes första jobb som förskollärare.

– Jag kommer att sträva efter att uppmärksamma, lära mig mer och främja finska språket. Den kommun jag kommer arbeta i till hösten ingår dessutom i ett förvaltningsområde för finska språket, så där hoppas jag att sverigefinskheten kommer synas mer i samhället generellt! 

Maarit Jaakkola

Leave a Comment